Enron fallet

Den största skandalen i det 21: a århundradet som började var Enron-fallet. Det amerikanska energikrigets ekonomiska vrak var inte utan offshoreföretagens deltagande. Bolaget själv föddes 1985 genom fusionen av två gasbolag i Nebraska och Texas. Det var Enron som blev den första ägaren av ett nätverk av gasledningar som sträckte sig över landet.

Enron fallet

På 90-talet började företaget engagera sig i handel, inte bara gas, utan även el. Bolaget gick in på värdepappersmarknaden, vilket gjorde det möjligt att få plats för finansiella manövrer. Enron blev snart den största näringsidkaren på elmarknaden. År 2001 tog företaget 7: e plats i Fortune 500-värdet. Vid den tiden bestod personalen av 21 000 anställda i 40 stater. Vid den tiden var landets elmarknad befriad från överdriven statskontroll, Enron kunde manipulera elpriserna i hela USA.

Naturligtvis, inte utan nära förbindelse med stora politiker – det var Enron som blev huvudsponsor för George Bush Jr i sitt valföretag. Företaget sponsrade främst republikaner, även om demokraterna också fick sin bit av tårta. Många anställda i presidentsförvaltningen blev så småningom nära anknutna till energigjätten, det var dess aktieägare, rådgivare eller tidigare anställda. Som ett resultat av detta får Enron oöverträffade fördelar i elförsörjningen, påverkar valet av personer som kontrollerar denna marknad.

Sådana aktiviteter är för övrigt är helt legitimt, men i redovisnings jätte inte går smidigt. Så företagsledningen att dölja den verkliga situationen skapades tusentals juridiska personer, huvudsakligen offshore. Så i Georgetown, postboks 1350, som på Caymanöarna, registrerades 692 Enron-dotterbolag. Intressant nog var alla offshore-företag etablerat juridiskt ingav lämpliga rapporter i den offentliga sektorn, dessutom allt detta överflöd av små partners har godkänts av styrelsen och dess revisorer och advokater.

Principen för hela ordningen var enkel: genom dotterbolagen genomfördes transaktioner med el, vilket möjliggjorde värdet av hela bolaget, men samtidigt skiftades offshore skulder som Enron inte hade för avsikt att visa. Som ett resultat ökade företagets prestation, ledningen fick flera miljoner dollar premier, värdet på aktier och deras paket växte. Samtidigt lyckades förvaltningen dra nytta av offshore själva, så Enrons finanschef Andrew Fastow, som är ideologen i hela systemet, kunde få 30 miljoner dollar från ett av offshore-företagen.

För skattesekreterare, i motsats till aktieägarna, visade företaget alla sina förluster, var olönsamma och fick skattebidrag värd 380 miljoner dollar. På ”Enron” fungerade bäst advokater och revisorer, så man skulle förvänta sig att nästan alla bolagets verksamhet kunde anses legitimt eller utmanas i domstol med en god chans att lyckas.

Däremot upphörde skulderna inte att växa, ackumulera som ett snöboll. År 2001 började företagets ledning i hemlighet släppa sina insatser, även om de berättade för sina anställda om ljusa utsikter. I oktober blev det omöjligt att dölja skulder, bolaget rapporterade en förlust på 640 miljoner och en minskning av kapitalet med 1,2 miljarder kronor. I det anklagades bolagets revisorskonsulent, omedelbart avskedad för offshore bedrägerier.

Enrons aktier började dunkla. I november minskade företaget den rapporterade vinsten i 5 år med 586 miljoner och skulden ökade med ytterligare 2,5 miljarder. Nu släpper företaget inte längre kunde undvikas, har aktier skrivs till $ 80 per aktie till en, i december 2001 ”Enron” har ansökt om konkurs, vilket blev den största i historien av landet. Omedelbart avskedades cirka 4000 anställda i USA och ett tusen i Europa, och företaget ”Dineji”, som tidigare ville köpa en kollapsande konkurrent, övergav sina planer.

Under förfarandet blev det klart att brände pensionssparande av 15 tusen anställda i bolaget till ett belopp av en miljard, som pensionsfonden ”Enron” har investerat i sin samma bestånd, som nu värdelösa. Det visade sig att revisorerna Arthur Andersen fogade sin hand mot döljandet av osäkra fakta.

En av de världsledande inom denna bransch, inte bara deltagit i utvecklingen av systemet, men också i väntan på en kollaps, förstörde ett stort antal värdefull information som rör företaget. Långivare har lagt fram ett antal krav inte bara till konkursen utan också till bankernas Enron. Bland de svarande var ledande amerikanska banker, som anklagades för att hjälpa de jättande vilseledda investerarna.

Skandalen spred sig till Europa. I England agerade Enron som sponsor för det segrande Labourpartiet, som nu anklagas för att bygga en energipolitik i staten för att behaga företaget. Vad som hände med jätten orsakade en kedjereaktion i den amerikanska ekonomin, eftersom hundratals andra företag använde denna praxis, som nu har reviderat sina finansiella resultat.

I juli 2002 kollapsade en annan jätte av den amerikanska ekonomin – företaget WorldCom (WorldCom). Den största Internetoperatören i världen förklarade konkurs och lämnade tillgångar på 107 miljarder dollar. Anledningen är upptäckten en månad före felet på 3,8 miljarder dollar. Och företagets revisorer var den välkända firmaet ”Arthur Andersen” hela tiden.

Dessa händelser drev samhället för att reflektera över sambandet mellan storföretag och regering, liksom en intressekonflikt, samtidigt som rådgivning och revisionstjänster tillhandahålls. Staten antog ett antal räkningar som stärkte statens kontroll över ekonomin, strängare kontroll av aktieägare och tjänstemän, och fängelsetiden för bedrägliga chefer ökade också. Även dessa utländska företag omfattas av dessa regler, men mer än 1300 emittenter är noterade på New York Stock Exchange.

Till exempel, om USA bestämmer att ett ryskt företag som är listat i USA inte uppfyller vissa ekonomiska krav, kan dess regissör få en betydande tid i fängelse. Detta provocerade missnöje även bland amerikanska allierade som anser en sådan politik att bekämpa svindlare som ekonomisk imperialism. Dock kommer endast tiden att visa hur effektiva dessa åtgärder kommer att vara.

Add a Comment